ekewall.jpg (54911 bytes)

Skellefteå Museums grundare
A F Ekewall

 

Författare: Urban Skoglund

 

En lång historia kort

Arthur Hazelius skapade Nordiska museet och Skansen i slutet av 1800-talet. Han var en stor inspiratör för många historieintresserade både inom och utom landet. En av dem han inspirerade var Anders Fredrik Ekewall, som blev häradshövding i Västerbottens Norra Domsaga 1869. Ekewall var på sin fritid antikvitetssamlare och fornforskare. Den 10 november 1882 hade han till rådhuset bjudit in till "öfverläggning om stiftande af en fornminnesförening och bildande af ett Museum i Skellefteå stad, till förvaringsrum för fornsaker från Westerbotten". Detta möte kom att lägga grunden till dagens museiverksamhet och kulturmiljövård i hela Västerbottens län. Året därpå överlät Ekewall sina omfattande samlingar till föreningen. I ett brev till riksantikvarien Hans Hildebrand skrev han så här:

  Landsbygdens befolkning utgöres mest af allmoge, som är okunnig och fördomsfull, men i öfrig afseenden förträfflig /…/ beslutar mig för att bilda fornsaksamling i Skellefteå. Detta har skett endast af det skälet att det ovillkorligen behöfs en åskådningmateriel på ett ställe inom orten, om allmogen skall kunna winnas för och lära sig begripa, att och huruledes den kan gagna wår sak.  

I bakgrunden till Ekewalls formuleringar fanns en indignation över att skelleftebönderna slängde bort "de stenredskap, som vid odlingsarbeten anträffats".

1882 bildades alltså i Skellefteå Westerbottens Läns Fornminnesförening. Redan 1886 delades föreningen i en avdelning för södra och en för norra Västerbotten. "Utan tvifvel skall en ädel och nitisk täflan uppstå emellan föreningens afdelningar att på bästa sätt främja föreningens ändamål" kunde man läsa i föreningens verksamhetsberättelse från år 1885. Åtskilligt ur den norra avdelningens samlingar kom att flyttas till Umeå. Allt detta gick upp i rök vid stadsbranden 1888. Samlingarna i Umeå fick kompletteras med fler föremål från Skellefteå.

Den norra avdelningen av fornminnesföreningen förde till att börja med en ambulerande tillvaro. Man försökte samverka med godtemplarna i deras nya byggnad på tomt 22, som staden köpt för 100 kronor. Det är den tomt där hamburgerrestaurangen Max idag ligger. Men man lyckades inte sälja tillräckligt med aktier, så huset fick byggas utan utrymme för museum. Istället samlade Ekewall flitigt föremål i en lokal i fastigheten Tjärhovsgatan 9. När han blev gammal och flyttade från Skellefteå vilade fornminnesföreningens verksamhet under många år. Den intresserade kunde låna nycklar till lokalen på brandstationen intill stadshuset. Södra avdelningen av fornminnesföreningen uppgick 1923 i Västerbottens läns hembygdsförening, som blev huvudman för museiverksamheten i Umeå.

I mitten av 1920-talet köptes majorsbostället Nyborg av Skellefteå stad. 1926 kunde fornminnesföreningen flytta över samlingarna dit. Ernst Westerlund blev föreningens sekreterare och han började på nytt ordna samlingarna och vårda föremålen. Stadsfullmäktiges ordförande Henning Wikström var en drivande kraft och ledde föreningens rekonstruktion. 1945 beslöt Skellefteå stad att anlägga Nordanåområdet och bygga dammar där. Fem år senare kunde Ernst Westerlund tack vare stöd från Västerbottens läns landsting, Skellefteå landskommun och Skellefteå stad anställas som museets förste intendent. Sedan dess har samlingarna växt och nya lokaler tillkommit vartefter. 1950- och 1960-talen kom att bli av fundamental betydelse för det Skellefteå museum vi har idag. Ernst Westerlund samlade, dokumenterade, grävde, forskade, skrev och föreläste. Det var då studiecirkelverksamheten tog fart och serien av byaböcker blev till som ett resultat av lokalt och idogt forskande.

Den 27 februari 1979 antog Västerbottens läns landsting sin första samlade handlingsplan för den regionala kulturverksamheten, den s.k. KUPOL-utredningen. Den medförde att Stiftelsen Skellefteå museum tillkom samma år. Västerbottens norra fornminnesförening var en av stiftarna, Skellefteå kommun och Västerbottens läns landsting de två andra. Landstinget skulle "engagera sig i utbyggnaden av Skellefteå museum och museibyggnad i Lycksele enligt de principer utredningen föreslagit". Därmed hade museiverksamheten i Skellefteå professionaliserats fullt ut. Sedan dess finns ett nära samarbete mellan fornminnesföreningen och museet med representation i varandras styrelser. En viktig del av museets verksamhet på Nordanå kulturcentrum skulle inte kunna genomföras utan insatser av medlemmar ur Västerbottens norra fornminnesförening och andra, senare tillkomna kulturföreningar.

Det mål som politiker formulerat och som närmast berör museerna lyder: "föra vidare vårt kulturarv, men också medverka till förnyelse". KUPOL-utredningen betonade den lokala förankringen för kulturverksamheten och poängterade att landstinget inte har någon överordnad ställning gentemot kommunernas kulturnämnder och folkrörelser. Demokratin lever bland fotfolket. Den förträffliga allmogen har blivit klokare och förhoppningsvis mindre fördomsfull.

Urban Skoglund Museichef

 

Att läsa mera på Kunskapskällan Skellefteå Museum
  • Aramis (= Ernst Westerlund): Ett stycke kulturhistoria : en vandring genom Skellefteå fornminnesmuséum. - Norra Västerbotten 12/11 1921.
  • Burman, Petrus: Bland fornminnen. - Skellefteå Nya Tidnings julnummer 1916, s. 4-11.
  • Meddelande XLIV 1982 / Västerbottens norra fornminnesförening, Skellefteå museum. Tema: Skellefteå Museum 100 år. - Skellefteå, 1983.
  • Westerlund, Ernst: Västerbottens norra fornminnesförening 75 år. - Västerbotten 1957, s. 116-121.
  • Westerlund, Ernst: Västerbottens norra fornminnesförening i Skellefteå. - Svensk bygd och folkkultur i samling, forskning och vård, del 1, 1946, s. 311-315.
ernst.jpg (17782 bytes)

 

 

 

Till toppen på sidan
Till toppen




© 2015
Västerbottens Norra Fornminnesförening

c/o Skellefteå museum, Box 146, 931 22 Skellefteå
070-3734277
info@vnff.se
Följ oss på social medier
Facebook

Sidor

Start
Om föreningen
Medlem
Verksamhet
Protokoll
Historik
Länkar
Kalender
Kontakta
Stiftelsen Ernst Westerlund